Strax före Jul kom vi hem från Gran Canaria. Då hade vi, min fru Åsa och jag, varit med i Skandinaviska Turistkyrkans arbete i Playa del Ingles under två säsonger. Vi började vid Nyåret 2018 och slutade i december 2019.
Det har varit två fina år. Vi har träffat så många härliga människor. I den turistiga miljön är det många som vill vara med i kyrkan. Även vänner som sällan besöker kyrkor hemma i Skandinavien vill gärna vara med när de kommer till Gran Canaria. Särskilt har våra sångmöten ”Hela kyrkan sjunger” på tisdagskvällarna ofta dragit fullt hus, ca 300 personer. Men även söndagskvällens Gudstjänst samlade ofta ett par hundra deltagare.
För min del har arbetet inneburit många korta predikningar, många sånger, mycket mötesledning och mycket samtal med folk. Så jag har trivts utmärkt. Åsa hjälpte till, som volontär, med lite av varje, sång och städning bl.a. Hon engagerade sig också i onsdagarnas bergsturer, där hon guidade turister tillsammans med en norsk man. Dom resorna gav en helhetsbild av den vackra ön.
Ett plustecken i verksamheten upplevde vi i den nya cafélokalen som invigdes i höstas. En uppfräschad och trevlig lokal som rymmer ca 150 personer. Den var ofta fullsatt på våra trivselkvällar, fredag och lördag. Där fick jag ofta chansen att sjunga och vittna. Det var mycket tacksamt. Gud verkade även i de samlingarna.
Ett annat plustecken var de goda människorna vi fick samarbeta med. Både det närmaste teamet, med ledarna Krister Wos Andersson och Anders Ekstedt, och alla volontärerna som hjälpte till med olika sysslor. Alla verkade göra det med glädje. Det gjorde arbetet mycket lättare.
En bonus upplevde jag i det nära samarbetet med våra norska vänner. Några av dem var med oss i Playa del Ingles, och ännu flera i grannstaden Puerto Rico dit jag åkte ibland för att medverka. Det var en förmån att få samarbeta med dem. De förmedlade en varm andlig atmosfär som gjorde det möjligt för Gudsmöten. Dessutom gillade jag att få sjunga en del på norska!
Givetvis saknar vi nu den goda värmen. Tänk att få gå i kortbyxor dagligen! Men det vi saknar mest är ju givetvis alla sköna människor som vi fått samarbeta med. Dom, och Gudsmötena vi upplevde, är den stora behållningen av åren på Gran Canaria.
Nu är det Sverige som gäller för oss. Jag fortsätter och sjunger och vittnar på olika platser och vi känner glädje att återigen få vara nära våra barn, barnbarn och våra vänner.
På bilden sjunger vi kvartett i Templo Equmenico.
Fr. vänster: jag, Göran Klemetz från Falun, Marina Lönnquist från Österbotten och min fru Åsa.
Mer om Turistkyrkan